Tuff vecka

Har jobbat hårt sen förra tisdan, hårt för att vara mig vill säga. Först en recension av Sundsvalls museums elevutställning Elev 20 för Konsttidningen Volym. Det gick till så att museet släppte in mig en timme för ordinarie öppningstid och så fick jag gå in och titta alldeles ensam.

Efter det var det bara att dyka ner i en artikel för Danstidningens tryckta version om Folkdansringen som fyller 100 år. Texten på drygt 14 000 tecken är levererad men nu återstår att jaga bilder. Tydligen har de inte ens pressbilder på sina egna företrädare, undra på att de har problem med marknadsföringen. Letar i mitt nyligen städade bildarkiv men hittar inga folkdansbilder där heller, hur har jag tänkt som aldrig tagit några?

I bildarkivet fanns däremot bilder på Lena Josefsson, koreografen som så tragiskt gått bort. Träffade henne i Chartres 2005 där hon deltog i en dansfestival för barn och unga med en grupp ungdomar från Örebro. Så fin tjej.
Mer om henne i Danstidningen.

Foto: Karin Kämsby

Har nu fått utgivningsbevis för min hemsida. Det betyder att den har grundlagsskydd för yttrandefriheten. Jag själv är ansvarig utgivare.

Mormor igen

I går blev jag mormor igen, till en liten tjej på 3,8 kilo, yngst i en syskonskara på tre. Allt har gått bra, är så glad. Har fått se bilder och vi har pratat på facetime, men jag får inte hälsa på och krama om dom på grund av Corona.

Börjar bli less på den här pandemin, det är som att leva i en ständig mardröm. Folk bara dör och vi äldre ska isolera oss hemma för att inte bli smittade, för om vi blir smittade belastas sjukvården. Men eftersom smittan förväntas sprida sig i hela befolkningen blir vi förr eller senare smittade ändå. Då ska vi dö, dels på grund av att sjukvården prioriterar efter ålder, dels eftersom sjukdomen är djävulsk. Äldre människor har små chanser att klara den, och de som överlever kan få allvarliga skador.

En tröst är att jag i vilket fall slipper något 70-årsfirande. Har alltid avskytt att fylla år. Saknar social kompetens och vet inte hur man ordnar fester.

Demonstration mot privatisering av hemtjänsten i Nordanstigs kommun den 30 september 2019. Kommunen skulle spara pengar och privatiseringarna genomfördes trots protester. För de som fick jobb i den privata hemtjänsten sänktes lönerna. Foto: Karin Kämsby

En annan tröst är att de politiker som beslutar om nerskärningar och privatiseringar av äldrevården själva blir gamla om de får leva. Kanske upptäcker de då att deras privata sjukvårdsförsäkringar inte gäller vid pandemier och att de är hänvisade till den samhällsfinansierade äldreomsorgen vars finansiering de själva stramat åt med 1,3 miljarder kronor per år sedan år 2002 (i 2018 års penningvärde). Samtidigt har både antalet och andelen äldre har ökat. Det skriver Åsa Plesner och Lisa Pelling, Arena Idé, i en debattartikel i DN den 25 april i år. Statistiken har de hämtat från SKR:s databas Kolada.

Vi isolerar oss här hemma. Får mat hemskickad, slöar, har tråkigt, ser på tv, spelar på våra musikinstrument, lagar mat, går i skogen med hundarna, tränar i det improviserade hemmagymmet. Det finns också utrymme för att gräva ner sig i projekt: fota, bygga hemsida, skriva, städa. Det är underbart. Får tid för sånt som bara varit hägrande drömmar.

Någorlunda klar

Är någorlunda klar med den här hemsidan, det har varit jättejobbigt. Det är mycket svårare att göra åt sig själv än åt andra. När man gör sin egen är man tvungen att försöka se sig själv utifrån på något underligt vis. Och sen var det en massa tekniskt krångel. Segt bredband, att dom aldrig kan koppla in fibern som ligger här i en rulle nere vid vägen. Vi har fortfarande adsl och det är extra segt nu, har felanmält.

Mer krångel: Att få till en portfolio för att kunna lägga upp bilder. Det finns många portfoliotillägg till WordPress, det ena är svårare att fatta än det andra. Har hittat ett som jag nära på begriper, inte världens snyggaste men det fungerar.

Ännu mer krångel: Byggde hemsidan på en provisorisk webbadress och sen när den skulle flyttas fick jag en beskrivning på hur det skulle gå till som sket sig totalt. Det skulle flyttas filer med ftp och det ena med det andra och datorn stod och pumpade filer över ftp i flera dar. Vet fortfarande inte om jag fattat fel eller om det berodde på den dåliga adsl-förbindelsen. Fick panik och trodde att hela sajten hade kraschat. Bad webbhotellet om hjälp och dom fixade det på cirka fem minuter. Kände mig dum. Gör ingen hemsida åt nån förrän vi fått en riktig uppkoppling.

Har städat bildarkivet

Skulle bygga hemsida men var tvungen att göra ett uppehåll för att ta itu med alla foton som lagrats under åren. Datorn höll på att sprängas. Det tog 14 dagar att få någorlunda ordning. Nu återstår frågan om de ska sparas, i så fall vilka som ska sparas och hur de ska sparas.

En ny hemsida till mig

Nu är grunden lagd för den här hemsidan, men några frågor återstår att lösa. Hur får jag en https-adress? Hur ska jag lagra alla mina foton, när datorn håller på att spricka? Hur ska jag få det att stå Foto i menyn där jag har tänkt att ha bilder och sånt? Hur får jag hit länkar till och från sociala medier? Och så ska det vara kontaktuppgifter och widgetar.

Isolerad i hemmet

Sitter hemma på grund av Coronasmittan. Fyller 70 i år och tar varningarna på allvar. Vi går promenader i skogen med hundarna, tränar hemma, får mat hemskickad. Jobbar nu med att bygga en hemsida åt mig själv.

Min längtan

På söndag klockan 18 sjunger jag sånger av John Dowland och Allan Pettersson i Svartviks kyrka. I konserten, som är en form av andakt,  ingår även tre skånska koraler och ytterligare en sång från 1500-talet av Thomas Morley.

John Dowland levde 1562–1626 och han skrev sorgsna sånger om mer eller mindre olycklig kärlek.

Allan Pettersson var en svensk kompositör som levde på 1900-talet. Han skrev bland annat Barfotasånger. Det är dom jag gett mig på. Stämningen i hans sånger påminner om den hos Lars Ahlin, till exempel hans novell Kommer hem och är snäll. De levde ungefär samtidigt och kom båda från fattiga förhållanden.

I vilket fall, jag tycker att dom här sångerna är jättefina och det är inte så ofta de sjungs, så därför vill jag göra det. Marie Ottosson spelar piano och orgel. Hon är organist i Njurunda församling. Hon är också min körledare och sånglärare. Och en som tar sånglektioner behöver sjunga för publik ibland, på den vägen är det. Så varmt välkomna att delta!

Två veckor i juli

  • För första gången sedan 1996 har jag varit ledig i juli. Två veckor. Det var väldigt ovant, konstigt och otroligt skönt. Sol, bad och kryllande barnbarn. Det som hände 1996 var att jag blev arbetslös, skild och ensam mamma. Allt i ett. Och för arbetslösa finns inga lagstadgade fem semesterveckor varav minst tre sammanhängande. Det som fanns för mig var vikariat, arbetsmarknadsåtgärder och att starta eget. Tro inte att jag klagar, jag älskar mitt arbete. Vill helst fortsätta trots uppnådd pensionsålder. Och det var välgörande att kämpa för att överleva. Men som sagt, ovant att vara ledig i juli.
« Äldre inlägg