Författare: admin (Sida 1 av 5)

Någorlunda klar

Är någorlunda klar med den här hemsidan, det har varit jättejobbigt. Det är mycket svårare att göra åt sig själv än åt andra. När man gör sin egen är man tvungen att försöka se sig själv utifrån på något underligt vis. Och sen var det en massa tekniskt krångel. Segt bredband, att dom aldrig kan koppla in fibern som ligger här i en rulle nere vid vägen. Vi har fortfarande adsl och det är extra segt nu, har felanmält.

Mer krångel: Att få till en portfolio för att kunna lägga upp bilder. Det finns många portfoliotillägg till WordPress, det ena är svårare att fatta än det andra. Har hittat ett som jag nära på begriper, inte världens snyggaste men det fungerar.

Ännu mer krångel: Byggde hemsidan på en provisorisk webbadress och sen när den skulle flyttas fick jag en beskrivning på hur det skulle gå till som sket sig totalt. Det skulle flyttas filer med ftp och det ena med det andra och datorn stod och pumpade filer över ftp i flera dar. Vet fortfarande inte om jag fattat fel eller om det berodde på den dåliga adsl-förbindelsen. Fick panik och trodde att hela sajten hade kraschat. Bad webbhotellet om hjälp och dom fixade det på cirka fem minuter. Kände mig dum. Gör ingen hemsida åt nån förrän vi fått en riktig uppkoppling.

Har städat bildarkivet

Skulle bygga hemsida men var tvungen att göra ett uppehåll för att ta itu med alla foton som lagrats under åren. Datorn höll på att sprängas. Det tog 14 dagar att få någorlunda ordning. Nu återstår frågan om de ska sparas, i så fall vilka som ska sparas och hur de ska sparas.

En ny hemsida till mig

Nu är grunden lagd för den här hemsidan, men några frågor återstår att lösa. Hur får jag en https-adress? Hur ska jag lagra alla mina foton, när datorn håller på att spricka? Hur ska jag få det att stå Foto i menyn där jag har tänkt att ha bilder och sånt? Hur får jag hit länkar till och från sociala medier? Och så ska det vara kontaktuppgifter och widgetar.

Isolerad i hemmet

Sitter hemma på grund av Coronasmittan. Fyller 70 i år och tar varningarna på allvar. Vi går promenader i skogen med hundarna, tränar hemma, får mat hemskickad. Jobbar nu med att bygga en hemsida åt mig själv.

Min längtan

På söndag klockan 18 sjunger jag sånger av John Dowland och Allan Pettersson i Svartviks kyrka. I konserten, som är en form av andakt,  ingår även tre skånska koraler och ytterligare en sång från 1500-talet av Thomas Morley.

John Dowland levde 1562–1626 och han skrev sorgsna sånger om mer eller mindre olycklig kärlek.

Allan Pettersson var en svensk kompositör som levde på 1900-talet. Han skrev bland annat Barfotasånger. Det är dom jag gett mig på. Stämningen i hans sånger påminner om den hos Lars Ahlin, till exempel hans novell Kommer hem och är snäll. De levde ungefär samtidigt och kom båda från fattiga förhållanden.

I vilket fall, jag tycker att dom här sångerna är jättefina och det är inte så ofta de sjungs, så därför vill jag göra det. Marie Ottosson spelar piano och orgel. Hon är organist i Njurunda församling. Hon är också min körledare och sånglärare. Och en som tar sånglektioner behöver sjunga för publik ibland, på den vägen är det. Så varmt välkomna att delta!

Två veckor i juli

  • För första gången sedan 1996 har jag varit ledig i juli. Två veckor. Det var väldigt ovant, konstigt och otroligt skönt. Sol, bad och kryllande barnbarn. Det som hände 1996 var att jag blev arbetslös, skild och ensam mamma. Allt i ett. Och för arbetslösa finns inga lagstadgade fem semesterveckor varav minst tre sammanhängande. Det som fanns för mig var vikariat, arbetsmarknadsåtgärder och att starta eget. Tro inte att jag klagar, jag älskar mitt arbete. Vill helst fortsätta trots uppnådd pensionsålder. Och det var välgörande att kämpa för att överleva. Men som sagt, ovant att vara ledig i juli.

Om kvinnors rätt att röra sig fritt

Följer med intresse händelseutvecklingen och debatten efter överfallen på kvinnor i Köln. Råkade nämligen ut för någonting liknande för 16 år sedan. Det var i Paris på nyårsnatten vid millennieskiftet. Jag och mitt 18-åriga kvinnliga sällskap befann oss på Champs Elysees, Paris stora paradgata. Det gjorde även 350 000 andra människor. Plötsligt blir den yngre av oss omringad och överfallen av en grupp unga män. De kastar ner henne på gatan, kysser henne och tar på henne. Jag slåss förtvivlat för att få loss henne och en fransk kvinna hjälper mig. Flickan kommer loss och vi försöker ta oss ut ur folkmassan. Vid tunnelbanestationen nära triumfbågen blir hon överfallen igen och tvångskysst, men hon kommer loss och vi flyr till vårt boende.

De unga männen var inga vanliga fransmän. Min tolkning är att de var nordafrikanska invandrare bosatta i Paris förorter som tagit sig in till centrum för att fira nyår. Dum som jag var tänkte jag inte ens på att polisanmäla.

När jag var ung i Paris på 1970-talet kunde svarta killar stå på gatorna och skrika efter mig att ”Du vill inte ligga med mig för att jag är svart”. På franska ”Vous ne voulez pas coucher avec moi parce que je suis noir”. Det var obehagligt men de gick aldrig till handgripligheter.

Det står så här i de etiska reglerna för journalister: ”Framhäv inte berörda personers etniska ursprung, kön, nationalitet, yrke, politisk tillhörighet, religiös åskådning eller sexuell läggning om det saknar betydelse i sammanhanget och är missaktande.” Hanna Fahl skriver i DN att även svenska män, enligt hennes flöde i sociala medier, överfaller kvinnor, sextrakasserar dem och slår ner dem på gatan. Hon menar att den gemensamma nämnare för övergreppen mot kvinnor är kön, inte etnicitet.

Jag menar att en diskussion om huruvida övergreppen beror på kön eller etnicitet leder till att de får fortsätta eftersom ingen törs ta i dem. Det är bättre om, som Lasse Wierup skriver, också i DN, samhället inför nolltolerans mot den här typen av övergrepp mot kvinnor. Han tar upp liknande händelser i Stockholm i augusti förra året. Förövarna bedömdes vara ensamkommande nyanlända och ”saken betraktades som känslig”. Händelserna hamnade i medieskugga. Ingen har dömts.

 

« Äldre inlägg