Förra året fick vi bredband här i skogen så nu kan jag streama film. Gav sålunda mig själv en inloggning på Göteborgs filmfestival i julklapp och är i dessa dagar på väg att dränka mig i film . Har sett mycket bra, till exempel Quo vadis, Aida? från Bosnien Hercegovina och Night of the Kings från Elfenbenskusten. Quo vadis, Aida? handlar om folkmordet i Srebrenica under kriget i forna Jugoslavien, Nihgt of the Kings handlar om en kille som åker in i ett fängelse där fångarna har makten.

Men det finns också långtråkiga filmer som höjs till skyarna i marknadsföringen. Norska Gritt är en sån. Den handlar om en tjej som vill göra performancekonst i Oslo men hon har ingen kred, ingen högre konstutbildning, inga kontakter. Kort sagt hon är inte konsekrerad av kulturetablissemanget. Filmen visar hur hon gör bort sig och bär sig dumt åt. Det finns inget hopp för henne, hon får ingen hjälp, trots att hon är utsatt och har uppenbara problem med sig själv. Det är som om människor från kultureliten – regissören och hon som spelar huvudrollen – gjort filmen för att driva med och förlöjliga människor som försöker ta sig in i deras fina värld av utvalda elitmänniskor. Detta i ett segt och plågsamt tempo.

En annan upphöjd men långtråkigt film är Beginning från Georgien. Den handlar om en kvinna som är ihop med en kristen frikyrkopastor som förtrycker henne. Jaha vilken nyhet. Det går såklart åt helvete. Jag snabbspolade, orkade inte sitta och titta i två timmar.