Kategori: Film

Behöver skriva

Har ett behov av att skriva. Kom på det i dag. Har skrivit sen jag var liten och har haft som jobb att skriva i 40 år, insikten tog tid.

Sov dåligt i natt. Vi drack vin till maten. Sen såg vi en Almodóvar-film på SVT Play – Julieta. Den var intressant, handlade om kvinna som blivit dumpad av sin dotter. De hade inte träffats på 14 år . Dottern hade gått in i en new age-sekt och dragit.

Sen började vi titta på en serie, En mördare bland oss, och jag kunde inte sluta. Den var helt sjuk, den handlade om en familj med tre barn som brann inne, pappan överlevde. Sen visade det sig att det var han som hade gjort det, han hade tänkt att han skulle dö han också, men han blev räddad och försökte få det till att det var mamman som var mördaren. Men han åkte dit till slut. Det sjuka var att historien gestaltades som om det inte var någonting helt fasansfullt som hade hänt. När folk har ihjäl sina familjer i verkligheten blir människor runt omkring chockade, galna och upprörda. Här var det mer som att ”Jaha, ibland händer det tråkiga saker men vi får gå vidare och samla in lite pengar till en minnesplats”. Klockan var två när vi hade sett alltihop, det var fyra avsnitt.

Det sägs att man inte ska spojla filmer och berätta handlingen, men ibland är de så pinsamt dåliga att det enda rätta är att tala om just handlingen, eftersom det dåliga, korkade och dumma oftast sitter i handlingen, inte i hur bra eller dåligt den eller den skådisen spelar. Eller hur fina kameravinklarna är.

Efter serien kunde jag inte somna, tänkte på dom där små barnen. Läste boken om Nancy Spungen i stället, den som hennes mamma skrivit. Brukar klaga på psykvården i Sverige, men i USA verkar den vara ännu värre. Apropå det så ringde NN och var rädd för allt möjligt. Det gick bra, vi började inte skrika. Om hen inte ringer så oroar jag mig för det. Och då ringer jag upp. Någon sorts beroende.

Var ändå pigg hela dan och har börjat med bokföringen men blev inte klar med momsen. Den ska vara inne i dag, men det får bli helgens kvällsarbete. I morgon bitti börjar fotokursen. Spännande.

Varför höjs långtråkiga filmer till skyarna?

Förra året fick vi bredband här i skogen så nu kan jag streama film. Gav sålunda mig själv en inloggning på Göteborgs filmfestival i julklapp och är i dessa dagar på väg att dränka mig i film . Har sett mycket bra, till exempel Quo vadis, Aida? från Bosnien Hercegovina och Night of the Kings från Elfenbenskusten. Quo vadis, Aida? handlar om folkmordet i Srebrenica under kriget i forna Jugoslavien, Nihgt of the Kings handlar om en kille som åker in i ett fängelse där fångarna har makten.

Men det finns också långtråkiga filmer som höjs till skyarna i marknadsföringen. Norska Gritt är en sån. Den handlar om en tjej som vill göra performancekonst i Oslo men hon har ingen kred, ingen högre konstutbildning, inga kontakter. Kort sagt hon är inte konsekrerad av kulturetablissemanget. Filmen visar hur hon gör bort sig och bär sig dumt åt. Det finns inget hopp för henne, hon får ingen hjälp, trots att hon är utsatt och har uppenbara problem med sig själv. Det är som om människor från kultureliten – regissören och hon som spelar huvudrollen – gjort filmen för att driva med och förlöjliga människor som försöker ta sig in i deras fina värld av utvalda elitmänniskor. Detta i ett segt och plågsamt tempo.

En annan upphöjd men långtråkigt film är Beginning från Georgien. Den handlar om en kvinna som är ihop med en kristen frikyrkopastor som förtrycker henne. Jaha vilken nyhet. Det går såklart åt helvete. Jag snabbspolade, orkade inte sitta och titta i två timmar.