Karin Kämsby frilansjournalist

journalistik, blogg, foto, kultur och själva livet

Sida 5 av 6

Jobbar för förändring

Har fått sällskap av en sjuk anhörigs hund. Han är som hundar i hundböckerna, helt enligt instruktionen. Stor som en kalv, vill alltid gå ut och är ständigt hungrig. Vårt hem börjar likna en djurgård. En innehund, katten Pettson, och så fyra jakthundar i hundgården (men en en av dem är inte vår). För att inte tala om småfåglarna vid fågelbordet.
Kören hade kanonkonsert i GA-kyrkan i söndags, det var fullsatt. Och dagen innan i Njurunda kyrka. Vi sjöng latinamerikanska och svenska jul- och adventssånger tillsammans med två andra körer. Det stora numret var argentinaren Ariel Ramirez mässa Navidad Nuestra.
Den här veckan pluggar jag på min distanskurs i teater och scenisk design på Högskolan i Gävle. Men på fredag ska jag jobba. Har ägnat nästan hela hösten åt att utveckla mig, blivit coachad och gått på företagarkurs. Men också jobbat. Äntligen lite lugn.

Morsdagsteater i Ragvaldsnäs

Publiken samlas utanför dansbanan i Ragvaldsnär för att se Friteaterns föreställning På finska heter det Kaipaus. Det var trevligt även om föreställningen var så där. andra akten var bättre än första. Jag recenserade för Hälsingetidningarnas kultursida.

Norrland och Gotland i samma båt? Se krönika av Jenny Persson.

Vårtrött och slö

Vårtrött och slö, får man vara det? Inga bilder att visa upp. Har flyttat min blogg till wordpress.com, hoppas få mindre spam. Och bytt tema, det här är enklare. Kollade på hur man kan göra tema själv, men det var överkurs.

Amiral

Här är Amiral Yi Sun-sin. Han levde i Korea på 1500-talet och slog tillbaka ett japanskat invasionsförsök. Nu står han staty på Seouls största paradgata. Den gyllene statyn bakom honom föreställer kung Sejong. År 1446 presenterade han sin uppfinning Hangeul, det koreanska alfabetet, i dag med 24 bokstäver. Kung Sejong ville skapa ett alfabete som var lätt för folket att lära sig. Och han lyckades. I dag är sydkoreanska ungdomar bland de bästa i världen när det gäller läsförståelse.

Diana på Granen

Diana Andersson ställer ut på Granen i Sundsvall, skulpturer i marmor och bilder. Det är också hon som gjort konstverket som pryder rondellen i Hudiksvall. En hoppande fisk symboliserar den bäck som en gång porlade där rondellen och bilarna nu far fram.

Snö mera snö 20 grader kallt

Snö mera snö och 20 grader kallt. Här bor jag. I snön i skogen i Nordanstigs kommun. Här har kommunfullmäktige lyckats reta upp halva Sveriges insändar- och bloggmobb genom att ta ett inriktningsbeslut om att de vill ha en vargfri kommun. Det finns inget vargrevir här än så länge, men det finns det björn. Det finns inga gatlyktor heller och ingenstans att promenera utom i skogen.  Pannlampa och reflexväst gäller efter mörkrets inbrott. Gärna halkskydd också. Många som bor här  håller på med jakt. De arga människorna  i insändar- och bloggmobben säger att  jägare är  mördare. Jag förutsätter att dessa insändar- och bloggmobbare aldrig äter kött eller använder andra produkter som kommer från köttindustrin. För köttindustrin behandlar djuren mycket grymmare än vad jägarna någonsin gjort, gör eller kommer att göra.

Själv stör jag mig varken på jägare eller vargar. Dom får finnas. OK jag erkänner jag är rädd för varg.  Rädd för björn också. Även om  jag går ut i skogen så ofta jag kan.

Det som stör mig är intoleransen. Att det inte är tillåtet att ha en avvikande uppfattning. Att alla ska tycka lika.

Recenserar och recenserar

Jag far runt och recenserar teater. Här vid Gasklockorna i Gävle lördag den 13/2-10 kl 15.00 väntar folk på att bli insläppta till premiären av Folkteaterns Kom ta in hand i regi och koreografi av Birgitta Egerbladh. En föreställning lätt som såpbubblor. Fysisk och full av liv. Mycket sevärd. Dagen efter var jag i Sundsvall och såg Singnalfel med Hamadi Khemiri. Bra men inte lika bra. För mycket prat. Och i dag måndag har Ekot publicerat sin undersökning om sexuella trakasserier vid teatern. Nästan varannan svensk skådespelerska har utsatts för kränkande trakasserier. Det är ungefär som jag minns hur det var när jag höll på med teater från 20-årsåldern till jag blev 30 ungefär. Slutade och kom in på journalisthögskolan. Det var som att komma till en annan, bättre värld, där kvinnors värde räknades mer efter vad de hade att komma med yrkesmässigt, mindre efter hur de såg ut och hur attraktiva de var.

« Äldre inlägg Nyare inlägg »