Den 6 januari, på Trettondagen, fick vi tillbaka den fasta telefonin. Det vara två veckor tidigare än vad som hade utlovats och stor tur eftersom det på morgonen samma dag kom ett sms om att ”du har förbrukat din inkl. datamängd för innevarande månad”. Efter stormen Dagmar har jag använt mobilen som modem.

Helgerna har passerat. Det har varit lugnt, bortsett från stormen och besöket hos min sjuka släkting. Hon hade permission från sjukhuset. Jag och min sambo for dit med hennes hund och en present, men hon började skrika åt mig så vi for därifrån. Det började med hunden, hon ville mata honom med konstiga saker och vi försökte få henne att låta bli, eftersom vi skulle ha hunden med oss hem. Det är två timmars resa och vi ville inte att han skulle spy.

Hon hade ett par byxor på sig med en stor reva över ljumsken, nära underlivet. Naken hud syntes. Det såg obscent ut och jag sa åt henne att sätta på sig ett par hela byxor. Frågade ungefär om det är nödvändigt att se ovårdad ut bara för att man ligger på psyket. Hon blev arg och sedan kom den vanliga utskällningen. Det gick inte att kommunicera.

Ok jag var provokativ, men hur mycket ska man ställa upp på?

Nu har de börjat ge henne litium och när hon ringer verkar hon lugnare, det går nästan att prata med henne. Men när jag säger att det kanske vore idé att söka sjukersättning och acceptera att få en förvaltare, lägger hon på. Hon har fått bistånd från kyrkan så hon har kunnat köpa en ny telefon, men oftast ringer hon på sjukhustelefonen.

Jag jobbar med mina restuppgifter till kursen på Högskolan i Gävle, de ska vara klara den 12 januari. Håller på med Peter Brooks The empty space, på engelska. Fick inte tag på den svenska översättningen. Lika bra det, men får slå upp ord hela tiden, han har ett rikt ordförråd. Texten är retorisk och slagkraftig som en reklamtext. Den gavs ut första gången 1968, och jag är mer kritisk nu än första gången jag läste den. Detta efter att ha sett hans uppsättning The Grand Inquisitor på Elverket för några år sedan. Kan bara instämma i Sara Granaths recension.

Martha Vestin, huvudlärare på vår kurs Teater och scenisk design, säger att den ska läggas ner. Varför det, den är ju så bra. För bra för att få finnas?

Det är några minusgrader och snöfall. Min sambo ska göra spår med skotern. Sedan kan vi åka skidor på myrarna.

Vi var hos min före detta man och hans sambo på Trettondagsafton, de hade jobbat så vi hade med oss rödbetssoppa, tiramisu och hembakat bröd. De skulle ha hjälp att installera Skype på sin dator, det gick bra men det saknades en mikrofon. Skype behövs eftersom vår gemensamma dotter jobbar i Mexico City, och barnbarnet och barnets far är med henne. Det senaste är nu att de ska vara i Stockholm några månader. Vilken glad överraskning!