journalistik, blogg, foto, kultur och själva livet

Kategori: Foto

Ställer ut foto

Den 27 maj öppnar projektåret i foto vid Forsa folkhögskola sin utställning på Galleri 316 Kubik i Hudiksvall. Mitt fotoprojekt handlar om skrotbilar. Bilarna är fotograferade på ödegårdar i Nordanstigs kommun, hos bilsamlare och från vägkanterna längs E4, riksväg 84 samt längs byvägar i Hälsingland.

I Sverige finns uppskattningsvis en miljon avställda fordon som inte skrotats (= 1,38 miljoner avställda fordon minus exempelvis veteranbilar, sommarbilar och bilar i bilhandeln).

Skrotbilarna

De bara står där
Vid ödegårdarna
Vid vattendragen
På åkrarna
Intill husen där människor bor
Tinar fram på våren
Visar upp sej vid vägkanterna.

En bil väger en till två ton
En till två miljoner ton metaller står och rostar
Tungmetaller och kemikalier förgiftar jorden
I stället för att återvinnas
Nya gruvor bryts.

Karin Kämsby

Behöver skriva

Har ett behov av att skriva. Kom på det i dag. Har skrivit sen jag var liten och har haft som jobb att skriva i 40 år, insikten tog tid.

Sov dåligt i natt. Vi drack vin till maten. Sen såg vi en Almodóvar-film på SVT Play – Julieta. Den var intressant, handlade om kvinna som blivit dumpad av sin dotter. De hade inte träffats på 14 år . Dottern hade gått in i en new age-sekt och dragit.

Sen började vi titta på en serie, En mördare bland oss, och jag kunde inte sluta. Den var helt sjuk, den handlade om en familj med tre barn som brann inne, pappan överlevde. Sen visade det sig att det var han som hade gjort det, han hade tänkt att han skulle dö han också, men han blev räddad och försökte få det till att det var mamman som var mördaren. Men han åkte dit till slut. Det sjuka var att historien gestaltades som om det inte var någonting helt fasansfullt som hade hänt. När folk har ihjäl sina familjer i verkligheten blir människor runt omkring chockade, galna och upprörda. Här var det mer som att ”Jaha, ibland händer det tråkiga saker men vi får gå vidare och samla in lite pengar till en minnesplats”. Klockan var två när vi hade sett alltihop, det var fyra avsnitt.

Det sägs att man inte ska spojla filmer och berätta handlingen, men ibland är de så pinsamt dåliga att det enda rätta är att tala om just handlingen, eftersom det dåliga, korkade och dumma oftast sitter i handlingen, inte i hur bra eller dåligt den eller den skådisen spelar. Eller hur fina kameravinklarna är.

Efter serien kunde jag inte somna, tänkte på dom där små barnen. Läste boken om Nancy Spungen i stället, den som hennes mamma skrivit. Brukar klaga på psykvården i Sverige, men i USA verkar den vara ännu värre. Apropå det så ringde NN och var rädd för allt möjligt. Det gick bra, vi började inte skrika. Om hen inte ringer så oroar jag mig för det. Och då ringer jag upp. Någon sorts beroende.

Var ändå pigg hela dan och har börjat med bokföringen men blev inte klar med momsen. Den ska vara inne i dag, men det får bli helgens kvällsarbete. I morgon bitti börjar fotokursen. Spännande.

Självporträtt med stol

Beredd att ta en fight. Självporträttet med stol skulle lämnas in till fotokursen.

Det var snö det var kallt det var mulet. Till slut kastade jag stolen och väskan på backen och knöt nävarna. Beredd att ta en fight. Tränade karate som ung, positionen påminner om den tiden.

Läste en debattartikel från Riksorganisationen för kvinnojourer och tjejjourer i Sverige (Roks) i DN i morse om att de drar Sverige inför rätta för brott mot Europakonventionen vad gäller skyddet för kvinnors mänskliga rättigheter. Tydligen har det gått så långt nu att mäns våld mot kvinnor inte längre får kallas för mäns våld mot kvinnor i domstolarna utan det heter våld i nära relationer eller konflikter i familjen. Domstolarnas språk har könsneutraliserats i den normkritiska diskursens anda.

Har skrivit en recension av en bok om normkritisk danspedagogik som kommer i nästa nummer av Danstidningen. Enligt resonemanget i boken är tvåkönsmodellen/det binära könssystemet ett falskt motsatspar som bör lösas upp. I stället ska var och en utforma sitt eget genus. Danslektionerna ska inledas med pronomenrundor där deltagarna får välja om de vill bli omnämnda som den, han, hen eller hon. Ett problem är bristen på hentoaletter. Snart kommer domstolarna att få döma i rättegångar där hen har våldtagit hen.

Verkligheten börjar bli så rolig att det inte längre går att hitta på skämt som överträffar den.

Vi hade årsmöte i facket i dag, på Internet. Jag blev ordförande i Södra Norrlands frilanssektion inom Journalistförbundet igen. Det var ett trevligt möte. 11 deltagare av 41 medlemmar, det är 27 procent. Ändå rätt bra. Är mest sur för att Journalistförbundet ställde sig bakom LAS-uppgörelsen.

Slut på festivalen

Nu är det slut på filmfestivalen. Åter till verkligheten. På gymmet kl 07.05 i morse. Det är inte jag det är sambon som stiger upp så tidigt. Jag bara följer med.

Fotokursen börjar nu. Man ska tänka ”jag ska lära mig fotografera”, inte ”jag ska klara kursen”, säger Robban som är fotoläraren. Gick en kurs för honom i höstas också, jag klarade kursen men lärde jag mig fota? Då skulle vi hålla på med Av- och Tv-lägena, nu är det M-läget. Första uppgiften är att ta ett självporträtt utomhus med självutlösaren på kameran och en stol som rekvisita. Så i dag monterade jag kameran på ett stativ, tog på mig pälsen och vinterstövlarna och gick ut i snödrivan utanför huset. Det gick inte bra, det var mörkt och kallt och jag kände mig ful. Ska försöka igen i morgon, det är deadline då.

Men på morgonen har vi årsmöte på facket på zoom och jag är ordförande. Borde avgå, är 70 plus och yngre borde ta vid, men det gör dom inte och nu är det coronapandemi och då är det bättre att sitta still. Eller är jag bara mesig? Och på fredag ska f-skatten vara inne och momsen för oktober-november-december och jag har inte gjort bokföringen. Och den 18.2 fyller barnbarnet sex år och jag behöver fixa presenter och helst en tårta men hur ska vi få den till henne, de bor 28 mil bort, det är corona och vi kan inte kramas.

Tuff vecka

Har jobbat hårt sen förra tisdan, hårt för att vara mig vill säga. Först en recension av Sundsvalls museums elevutställning Elev 20 för Konsttidningen Volym. Det gick till så att museet släppte in mig en timme för ordinarie öppningstid och så fick jag gå in och titta alldeles ensam.

Efter det var det bara att dyka ner i en artikel för Danstidningens tryckta version om Folkdansringen som fyller 100 år. Texten på drygt 14 000 tecken är levererad men nu återstår att jaga bilder. Tydligen har de inte ens pressbilder på sina egna företrädare, undra på att de har problem med marknadsföringen. Letar i mitt nyligen städade bildarkiv men hittar inga folkdansbilder där heller, hur har jag tänkt som aldrig tagit några?

I bildarkivet fanns däremot bilder på Lena Josefsson, koreografen som så tragiskt gått bort. Träffade henne i Chartres 2005 där hon deltog i en dansfestival för barn och unga med en grupp ungdomar från Örebro. Så fin tjej.
Mer om henne i Danstidningen.

Foto: Karin Kämsby

Har nu fått utgivningsbevis för min hemsida. Det betyder att den har grundlagsskydd för yttrandefriheten. Jag själv är ansvarig utgivare.

Har städat bildarkivet

Skulle bygga hemsida men var tvungen att göra ett uppehåll för att ta itu med alla foton som lagrats under åren. Datorn höll på att sprängas. Det tog 14 dagar att få någorlunda ordning. Nu återstår frågan om de ska sparas, i så fall vilka som ska sparas och hur de ska sparas.