I en artikel på DN debatt ber nio psykologer, psykoterapeuter och organisationsföreträdare att de ska slippa Freuds teorier i vården och på vårdutbildningarna. Deras inlägg bemöts av psykoanalytiker och andra som stödjer sig på Freuds teorier.
Hur skulle det vara om de som jobbar med människors psykiska hälsa slutade tjafsa internt om vem som har den bästa teorin och i stället gjorde någonting åt den svenska psykiatrin?
I dag är de bara de med lagom psykiska besvär som får hjälp av psykologer, terapeuter och deras terapier. Den som är allvarligt psykiskt sjuk får ingen terapi, i stället får hen ”medicin” som dämpar symptomen men inte förändrar någonting i grund och botten. Hela sjukdomsbilden – vanföreställningarna, rösterna, paranoian, manin, depressionen, aggressionerna – finns kvar under ytan.
Jag har sett det här på nära håll, har en psykiskt sjuk anhörig. Psykmedicinerna har allvarliga biverkningar, de skadar kroppen och förmodligen även hjärnan. Men läkemedelsindustrin tjänar pengar på att de psykiskt sjuka drogas ner i stället för att få terapi och det är billigare för sjukvården att medicinera än att ge timslånga terapisamtal.
Det kan också vara så att psykologer och terapeuter helt enkelt inte vill ta i tu med människor som är riktigt psykiskt sjuka, de kan vara rätt jobbiga. Jag syftar på de med schizofreni, paranoia, psykos, djupa depressioner med mera.
Så sluta tjafsa om vad som är bästa terapin. Acceptera att en del som har psykiska problem blir hjälpta av psykoanalys, för andra fungerar kbt. Ta i stället itu med paradoxen att den som är lagom psykiskt störd får hjälp och terapi medan människor med allvarlig psykisk sjukdom medicineras och överges.